I staden som aldrig sover söker några vänner efter kärleken - inte de tillfälliga förbindelserna, utan den stora känslan. Känslan av att höra hemma någonstans, av att kompletteras av någon annan. Känslan som är större än livet självt. Men är de verkligen öppna för att släppa in sann kärlek om de möter den? Och söker de på rätt ställe?
